Tråkigast i världen.
Den där känslan av att man är världens tråkigaste människa som aldrig rör sig utanför bubblan som man själv blåst upp omkring sig.
Alla andra är ute och umgås, är kreativa, åstadkommer storhet, själv lever man i någon sorts apati.
Men jag vet, att om man håller ut, rider ut stormen om att vara den ensammaste människan i världen så kommer också jag vara awesome, men inte just nu, kanske imorgon, då händer det grejer.
Alla andra är ute och umgås, är kreativa, åstadkommer storhet, själv lever man i någon sorts apati.
Men jag vet, att om man håller ut, rider ut stormen om att vara den ensammaste människan i världen så kommer också jag vara awesome, men inte just nu, kanske imorgon, då händer det grejer.
Lite så ja.
Kommentarer
Trackback
